Skillnaden mellan polaritet och dualism
- en skillnad mellan balans och obalans.

DSC_0634.JPG

Vår värld är fylld av motsatser, “vit-svart”, “varm-kall”, “trevlig-otrevlig”, “manlig-kvinnlig”, o.s.v. Det vanliga är att vi tänker oss att vi lever i en dualistisk värld där det mesta är “antingen-eller”. Vi är antingen här eller där. Det är vi eller de andra. Jag är uppe eller nere. Ju mera jag är antingen det ena eller det andra, utan att förstå den andra sidan, desto starkare blir obalansen, disharmonin. Det här märks av både på en personlig nivå och på en allmän nivå.

Det händer massor ute i världen som får oss att vilja välja sida, att ta ställning. Genast som vi väljer det ena och utesluter det andra, så gör vi att något blir “rätt” och något annat blir automatiskt “fel”. Vi skapar disharmoni.

För att skapa harmoni kan vi försöka välja att se på “rätt-fel” som två olika poler av samma sak. De sitter ihop. Och genom att försöka förstå, och acceptera båda som en del av helheten, ger vi oss själva möjlighet att växa som människor. Vi kan stiga ut ur en dramasituation, se lösningar på problem, skapa helhet och förståelse.

Alla människor gör sitt bästa och alla befinner vi oss någonstans mellan olika poler av de mest skiftande slag, även olika arketyper som “domaren-den skyldiga”, “utövaren-offret”, “älskad-oälskad” räknas. Genom att studera och bli medvetna om vilka poler vi lever med, kan vi utvecklas, bli lite visare och kanske göra vår värld en smula trevligare att leva i. När t.ex. polariteten “själv-andra” är i balans har jag en klar bild av mig själv och kan leva i harmoni med andra. Då finns det inte längre någon orsak att trampa på andra för att uppnå egna mål. Dessutom kan man se makt och känsla som två olika poler, som i harmoni gör det omöjligt att missbruka makt, för man vet vad ens medmänniskor känner.

p.s Eftersom jag skrev det här igårkväll har jag snubblat över två texter på facebook idag som handlar om dualism... I den ena texten talar man om medveten och omedveten dualism. När vi börjar inse dualismens inre betydelse för oss och för vår utveckling, öppnar vi också upp för kärlek och gemenskap. Motsatsen är känslan av separation, som grundar sig i omedveten dualism. “Conscious duality invites us into relationship with other in a ground for which ALL are respected and loved, their sovereignty seen and embraced.” (Jewelle Awen; The Exploration Into Conscious Duality And The NEW Sacred Human)

I den andra texten togs dualismen upp ur dömmandets synvinkel: varje gång man dömmer (sig själv eller någon annan), sänker man sig till en lägre frekvens/nivå/tillstånd - alltså, man håller sig kvar i dualismen/omedveten dualism. Fastän det är svårt att stiga ur vanan att leva i den dualism vi är uppväxta med, kan det göra oss gott att se på allt vi blivit lärda, allt vi tror vi vet, och känna efter i vårt hjärta om det är vår egen sanning eller enbart en ovana, ett spår vi slagit in på för vi har saknat redskap, kraft att vara närvarande inom oss själva.

I en av Carlos Castanedas böcker kan man läsa att “kunskap är kraft” . Det som man vet, som finns inom en själv och som gått förbi det teoretiska stadiet. Den kunskap som vi kan leva.

Källa: Barbara Hand Clow with Gerry Clow; Alchemy of Nine Dimensions http://jennyschiltz.com/beginning-phase-of-frequencies-separating-on-earth/